SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
van`dringssägen substantiv vandringssägnen vandringssägner vandr·ings|­säg·nensägen som spritts utan­för den bygd där den upp­kommit sag.JFRcohyponymklintbergare äv. bildligtofta skämts.det sägs att många pensionärer äter katt­mat, men det är kan­ske en vandringssägensedan åtm. 1950