SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1varp substantiv ~en ~ar varp·ensamman­fattningen av alla trådar i längd­riktningen av en väv mellan vilka in­slaget sedan slås in handarb.varpkronavarptrådlinnevarpmattvarpdet är svårt att spänna varpen jämnttyget var rött i varpen och svart i väftensedan 1541jfr isl., no. varp med samma betydelse; gemens. germ. ord, nära besl. med värpa
2varp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en varp·et1rester av berg efter (slut­förd) malm­brytning mineral.sedan 1624eg. ’det sammankastade’; av samma urspr. som 1varp 2ett drag med en not jakt.sese2not äv. om mot­svarande platssedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. varp, eg. ’kast’; jfr 1varp, 2varp 1 3drag­lina till trål el. liknande fisk­redskap jakt.ibl. om plats där fisk­redskap dras upp ur sjönsedan 1552av lågty. warp med samma betydelse; av samma urspr. som 2varp 2 4drag­lina från mindre ankare med vars hjälp man med hand­kraft el. spel förflyttar ett far­tyg i hamn el. skärgårds­område sjö.sedan 1561se 2varp 3