SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1var`pa substantiv ~n varpor varp·an1platt och runt metall- eller stenstycke som an­vänds vid varp­kastning spel.sport.sedan 1847bildn. till varp ’kast’; jfr 1varp 2knappast plur. ett spel med kaststenar som ska träffa en pinne som är ned­slagen i marken el. komma så nära den som möjligt spel.sport.kasta varpasedan 18473upprätt­stående, svängbar ställning för ordnande av varp­trådar handarb.sedan ca 1640
2var`pa verb ~de ~t varp·ar1ordna trådar till varp handarb.sese1varp varpa (ngt)sedan 1328testamente upprättat av kaniken Nils i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. varpa; till 1varp 2förflytta (far­tyg) med varp sjö.sese2varp 4 varpa ngtsedan 1522Peder Månssons Skrifter på svenskatill 2varp 3 Subst.:vbid1-387530varpande, vbid2-387530varpning