SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vasall´ substantiv ~en ~er vasall·enperson som (under feodalismen) till­delats ett större om­råde som förläning, i ut­byte mot trohets­ed till givaren histor.samh.yrk.SYN.synonymläntagare kronovasallundervasallde engelska baronerna var direkta vasaller till konungenäv. all­männare (i fråga om nu­tida förhållanden)an­hängare i starkt under­ordnad beroende­ställning vasallförhållandesedan 1615via fra. av medeltidslat. vasall´us med samma betydelse; av keltiskt urspr., med grundbet. ’tjänare’