publicerad: 2021  
verb verbet, plural verb, bestämd plural verben
verb·et
substantiv
● typ av ord som an­vänds för att beteckna en handling eller ett till­stånd ofta med handlingens (till­ståndets) placering i tiden an­given genom särsk. böjnings­form
verbform; anföringsverb; förnimmelseverb; hjälpverb
böja oregelbundna tyska verb; transitiva verb kan konstrueras med objekt; intransitiva verb som "sova" och "falla"
reflexiva verb verb som (måste) konstrueras med reflexiva pronoment.ex. "ut­spela sig"
starkt verb verb som böjs med hjälp av byte av stam­vokal"sitta" är ett starkt verb efter­som det böjs "sitta-satt-suttit"
svagt verb verb som böjs en­bart med hjälp av ändelser och (vanligen) utan vokal­växling"ringa" är ett svagt verb efter­som det böjs "ringa-ringde-ringt"
belagt sedan 1806; 1729 i latinsk form; av lat. ver´bum 'ord; verb'; jfr ur­sprung till adverb, ord, verv