SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

vett`e substantiv ~n vettar vett·en●konst­gjord, flytande lock­fågel anv. vid jakt på sjö­fågel jakt.sedan ca 1800jfr isl. viti ’vårdkas; tecken’; till veta i bet. ’visa’

SO

Alfabetisk lista

  veto subst
  vetorätt subst
  vetskap subst
  vett subst
  vetta verb
  vette subst
  vettig adj
  vettlös adj
  vettskrämd adj
  vettvilling subst
  veum subst

  Till   alla ordböcker