publicerad: 2021  
vidgå vidgick vidgått, presens vidgår
verb
vi`dgå
● formellt erkänna att något (för veder­börande) ofördel­aktigt finns el. har hänt
JFR bekänna 1, medge 2, tillstå
någon vidgår något/sats
någon vidgår något
någon vidgår sats
de vid­gick öppet att de hade an­litat svart arbets­kraft
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska viþerganga, till viþer, se ur­sprung till 1vid!!, och gånga
vidgåvidgående