publicerad: 2021  
vik viken vikar
vik·en
substantiv
● in­skärning av öppet vatten in i land vanligen för­hållandevis lång och smal
JFR 1bukt 1, fjord, fjärd, 2golf
havsvik
en lugn vik; en skyddad vik; huset var beläget längst inne i viken; slottet låg på andra sidan viken
○ spec. i många geografiska namn
Skälderviken
Persiska viken
en vän i viken se vän
belagt sedan 1307 (i ortnamn; (överlåtelsebrev på gårdar utfärdat av hertigarna Erik och Valdemar (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska vik; gemensamt germanskt ord, bildat till 1vika!!
Vinden vilar, viken ligger som en spegel,
kvarnen somnar, seglarn tar ner segel. August Strindberg, Lördagskväll (i Dikter på vers och prosa, 1883)