publicerad: 2021  
sus suset
sus·et
substantiv
ton­löst, ut­draget ljud (som) av svag vind eller dylikt
vingsus
ett sus (av/från något)
ett sus (av något)
ett sus (från något)
lövens sus; björkarnas sus; vindens sus i vassen; suset från fågel­vingar
äv. om ljudet av flera röster, ofta som ut­tryck för förvåning, förtjusning eller dylikt
det gick ett sus genom församlingen när första­pristagarens namn lästes upp
i sus och dus under ständigt festandehan levde ett liv i sus och dus och förbrukade snabbt sin förmögenhet
belagt sedan 1637; till susa; jfr ur­sprung till dus
Samma ensamhet oss väntar alla
samma sorgsna sus på gravens gräs. Verner von Heidenstam, Vi människor (i Nya dikter, 1915)