SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vink`eljärn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vinkel|­järn·etjärnstycke som är böjt i (rät) vinkel anv. för att förstärka hörn, stödja hyllor o.d. verkt.JFRcohyponymkonsol sedan 1760