publicerad: 2021  
vinter vintern vintrar; obestämd form singular genitiv vintras i ett uttryck
substantiv
vin´ter
● års­tid som följer efter hösten och känne­tecknas av mörker och kyla samt (på våra bredd­grader) snö och is
vintermörker; vinterrock; vintersport; vargavinter; vårvinter
(om/på/under) vintern
(om) vintern
(på) vintern
(under) vintern
(i) vinter (till) vintern i vintras
en sträng vinter; en mild vinter; en snö­fattig vinter; i vinter ska vi åka till fjällen; under vintern har hon bilen av­ställd; mitt i smäll­kalla vintern; i vintras var det kallare än på många år; Australien har hög­sommar när vi har vinter; i Eng­land har de ingen riktig vinter; ek­orrarna lägger upp förråd för vintern
○ äv. bildligt
solen strålade och träden lövades men i hennes hjärta var det vinter
en grön vinter en mild vinter utan snöenligt meteorologerna blir det en grön vinter i år
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform uintur (plur.), fornsvenska vinter; gemensamt germanskt ord av osäkert urspr.; ev. med grundbet. 'fuktig års­tid' och besläktat med vatten