publicerad: 2021  
vränga vrängde vrängt, presens vränger
verb
vräng`a
vända så att fel sida kommer fram
någon vränger (till) något
hon vrängde tröjan när hon drog den över huvudet; ena ärmen var vrängd ut och in
äv. bildligt ibland med partikelntill förvanska
vränga ord; vränga lag; försök inte vränga till vad jag säger
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska vrängia; bildn. till vrång
vrängavrängande, vrängning