SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ynn´est substantiv ~en ynn·est·en(yttring av) väl­vilja vanligen från högt upp­satt person ngt högt.komm.samh.JFRcohyponymfavörcohyponymgunstcohyponymbevågenhet ynnestbevisut­be sig en ynnestbevilja en ynnestäv. om ställning där man åt­njuter väl­viljahan står högt i ynnest hos chefensedan 1501brev från biskop Hemming Gadd till Svante Nilsson om försoning med biskoparna (Styffe)fornsv. ynnist; bildn. till unna i den äldre bet. ’älska’