SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
yr adjektiv ~t 1som lider av (till­fällig) yrsel admin.med.JFRcohyponymvimmelkantigcohyponymomtumlad yr i huvudethan blev yr av karusellturenäv. mer el. mindre bildligthon var yr av hän­förelseyr i mössansemössa 1 sedan 1670fornsv. yr, ör, sv. dial. ör ’vild; yr’; av om­diskuterat urspr. 2mycket livlig och upp­sluppen mindre brukl.admin.psykol.JFRcohyponymystercohyponymostyrig yrhättasedan ca 1430Själens tröst