publicerad: 2021  
yttersta superlativ
ytter·sta
adjektiv
ytt´ersta
1 belägen längst ut eller bort
yttersta kanten av stolen; Europas yttersta hörn; i rotens yttersta skikt
äv. bildligt
en politiker från yttersta högern
äv. med absolut betydelse om tid hög­tidligt sista
de yttersta av dessa dagar; den yttersta domen
(ligga) på sitt yttersta (ligga) på döds­bäddenhan låg på sitt yttersta och förlorade sig i ungdomsminnen
yttersta dagen se dag
yttersta domen se dom
belagt sedan 1331 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska ytersta
2 mycket stor
i yttersta nöd; av yttersta vikt
äv. med under­förstådd syftning på alla till­gängliga krafter och dylikt
göra sitt yttersta; an­stränga sig till det yttersta
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom upp­stå på den yttersta dagen. Bibeln (1917 års övers.), Johannes 6:40 (ord av Jesus)