SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
zigenare [-ge`-el.-je`-] substantiv ~n äv. vard. zigenarn, plur. ~, best. plur. zigenarna zigen·ar·enrom land.yrk.sese2rom sedan 1628av lågty. zigöner eller ty. Zigeuner med samma betydelse; av o­visst urspr. Beteckningen rom bör föredras framför beteckningen zigenare.