SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
zink substantiv ~en zink·enZnen blå­vit, glänsande metall som an­vänds som rost­skyddande över­drag på stål samt i legeringar kem.ämne.zinkbleckförzinkamässing är en legering av koppar och zinksedan 1578av ty. Zink med samma betydelse; ev. till Zinke ’tinne, tagg’ (zinken ska urspr. ha av­satt sig på smält­ugnens väggar i form av små taggar)