SAOL

publicerad: 2015  
fumlighet
fuml·­ig·­het substantiv ~en ~er fumla
Singular
en fumlighetobestämd form
en fumlighetsobestämd form genitiv
fumlighetenbestämd form
fumlighetensbestämd form genitiv
Plural
fumligheterobestämd form
fumlighetersobestämd form genitiv
fumligheternabestämd form
fumligheternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1926  
FUMLIG fum3lig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[till FUMLA, v.1]
som beter sig l. brukar bete sig otympligt l. oskickligt, fubblig. Lovén Folkl. 151 (1847). ”Hvad ni bär er fumligt åt!” sade den vackra husjungfrun (då Sam Weller tappade hatten). Backman Dickens Pickw. 1: 412 (1871). Lagerlöf Saga 229 (1908).
Avledn.: FUMLIGHET, r. l. f. LfF 1878, s. 123.
Till SAOB