SAOL

SO

publicerad: 2021  
sinkadus sinkadusen sinkaduser
sinka·dus·en
substantiv
sinkadu´s
1 femma och tvåa vid tärnings­kast i bräd­spel
belagt sedan 1807; till äldre lågtyska sinke 'femma' och dus 'tvåa'
2 slump
det var en ren sinkadus att de träffades
○ spec. lyckträff
belagt sedan 1851
3 något ålderdomligt örfil
belagt sedan 1749
Till SO

SAOB