SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKORPION skor1piω4n, m. l. r. (Luk. 11: 12 (NT 1526) osv.) ((†) n. Forsius Progn. 1619, s. B 2 a (i bet. 3)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Bondepract. D 2 b (1662) osv.) (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(skorpion (scho-, sco-) 1526 (: scorpion), 1538 osv. skorpjon 1805)
Etymologi
[fsv. skorpion (ss. förled i ssgr); jfr t. skorpion, eng. o. fr. scorpion; av lat. scorpio (gen. -iōnis), till scorpius, scorpios, skorpion, av gr. σκορπίος, skorpion, möjl. rotbesläktat med SKORV. — Jfr SKORPENA]
1) (i varmare länder förekommande) spindeldjur tillhörande ordningen Scorpionidea, kännetecknat bl. a. därav att underkäkarna äro utrustade med kraftiga (kräftkloliknande) saxklor o. att den i sex långsträckta segment uppdelade, svansliknande, rörliga bakkroppen ytterst är utrustad med en spetsig, krökt tagg (giftklo), som står i förbindelse med två giftkörtlar o. varmed den kan åstadkomma stick som döda ett fångat byte o. som hos en människa kunna förorsaka svår smärta, stundom döden; i pl. äv. ss. namn på ordningen. Huilken aff idh(e)r är then fadher, och om hans barn bedhes brödh aff honom, icke geffuer han thy steenen? .. eller om thet bedhes ägg, icke får han thy en scorpion? Luk. 11: 12 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Skorpionerna utgöra omkring 600 arter, vilka indelas i 6 familjer, av vilka de tre äro representerade i Europa. Brehm DjurV 3: 206 (1938). — särsk.
a) (utom i β numera föga br.) i jämförelser o. mer l. mindre bildl., med tanke på skorpionen ss. ett giftigt l. allmänt farligt djur l. för att beteckna ngn l. ngt ss. lömsk(t) o. ondskefull(t) o. d. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 8 a (1587). Ett hälsosamt råd: at slå ormen på hufwudet, innan ther af blir en scorpion. Sahlstedt Hoffart. 68 (1720). Full af skorpioner är min själ. Hagberg Shaksp. 9: 259 (1850). — särsk.
α) [jfr gr. ὑπὸ παντὶ λίϑῳ σκορπίον φυλάσσεο] med tanke på att en skorpion ofta ligger dold under ngt, i uttr. som beteckna att det bakom ngt döljer sig en fara l. ngt lömskt o. d. Om denna sammankomst (med August II samt danska o. ryska ombud år 1712) gjorde .. (M. Stenbock) för Konung Stanislaus en utförlig berättelse, med den tilläggning, at deras försäkringar (att de önskade stillestånd) tycktes ljuda wäl, dock fruktade Han, at en Skorpion låge derunder. Loenbom Stenbock 3: 236 (1760). (J. Rudbeckius) varnar (i en skrift) ungdomen för .. (jesuiternas) falskhet och erinrar om ordspråket: ”under hvarje sten kan man vänta sig en skorpion”. Annerstedt UUH 1: 141 (1877; lat. orig.: Sub quolibet lapide putandus est scorpio).
β) [jfr gr. σκορπίος, om ondskefull människa] (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) om person, för att beteckna denne ss. (lömskt) farlig, särsk. ss. utrustad med en giftig tunga; förr särsk. om kvinna (särsk. ngns hustru). Then henne (dvs. en ond hustru) får han får en scorpion. Syr. 26: 7 (öv. 1536; ännu hos Melin HelSkr. 1863). En ond Qwinna. Hon är en Scorpion, Förhinder för ens Ro. Warnmark Epigr. F 2 b (1688). (Jag gjorde ett försök att förlika) capellanen, hr Andream Classon, och hans argsinta hustru, en scorpion. Rhyzelius Ant. 161 (1750). Fröding Guit. 134 (1891; om Tersites). Östergren (1939; angivet ss. mera sällan förekommande).
b) (förr) i uttr. torkade skorpioner, om drog av skorpioner. ApotT 1698, s. 70.
c) i utvidgad anv., ss. benämning på vissa mer l. mindre skorpionlika djur, särsk. spindeldjur; i sht ss. senare ssgsled. Kinberg Edwards Zool. 286 (1860; ss. benämning på ordning omfattande såväl skorpioner som klokrypare). De oäkta skorpionernas familj, Pseudoscorpiones. Rebau NatH 1: 674 (1879). — jfr BOK-, GISSEL-, PSEUDO-, TARANTEL-, TRÅD-, VATTEN-SKORPION m. fl.
2) [jfr motsv. anv. av nylat. scorpius minor] (†) i uttr. lilla skorpionen, skorpenfisken Scorpæna porcus Lin.; jfr SKORPION-FISK samt SIMP-SKRABBA. Linné MusReg. 68 (1754).
3) [jfr motsv. anv. i lat.] astr. i sg. best., ss. benämning på den åttonde i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, belägen på södra stjärnhimmeln (mellan vågen o. skytten); äv. om djurkretsens åttonde tecken (urspr. motsvarande men numera icke längre sammanfallande med stjärnbilden) samt om motsvarande symboliska tecken. Den ljusstarkaste stjärnan i Skorpionen är Antares. I Skorpionens tecken l. (numera bl. tillf.) i Skorpionen, vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i Skorpionens tecken. Luth Astr. 12 (1584). (De länder) som Twillingarna, Krefweten, Jungfrun, Wågen och Skorpionet vndergifne äre .. warda olyckosamme. Forsius Progn. 1619, s. B 2 a. Een Menniskia född vti Scorpionen är Phlegmatisk, kall och wätskachtigh, Qwinsk, kysk, högfärdigh i sitt kall. Schwartz Alm. 23 (1656). Solen löper i Scorpionen. Bondepract. D 7 a (1662). Scorpions Barn är een rätt wäl skickat Menniskia. .. Vthi Scorpion haffuer han Lycka. Därs. D 7 b. Under första hälften av november befinner sig solen i Skorpionens tecken. Kjellgren Smar. 80 (1939).
4) ss. benämning på olika redskap som i ett l. annat avseende likna l. ansetts likna en skorpion (i bet. 1) l. en skorpions klor l. svansliknande bakkropp.
a) i det i äldre bibelövers. (1Kon. 12: 11, 2Krön. 10: 11) förekommande uttr. tukta ngn med skorpioner samt (i vitter stil) i uttr. som bildats i anslutning till detta, betecknande en ytterst hård form av bestraffning (enl. vad som antagits urspr. med ett slags särskilt plågsamt gissel) l. (i allmännare l. överförd anv.) gisslande l. bestraffande av ngn; jfr SKORPION-GISSEL, -TÖRNE. Min fadher (dvs. Salomo) haffuer tuchtat idher medh giszlar, iagh (dvs. Rehabeam), skal tuchta idher medh Scorpioner. 1Kon. 12: 11 (Bib. 1541; äv. i öv. 1878; Luther: mit Scorpion; Vulg.: scorpionibus; Bib. 1917: med skorpiongissel). Om längre i Wårt Land med främ'de Krokar fiskas / .. Är fara, at Wi än med Skorpioner piskas. Frese Pass. 35 (1728). Sune fick ett plötsligt begär efter Ricks fräna skall och revolutionära kverulans. .. (Han gick till honom) för att höra vinandet av skorpioner, för att få bada sin själ i hatets etter. Siwertz Låg. 183 (1932).
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] om ett slags under forntiden i Indien, Egypten o. Grekland använt stridsgissel, i allm. bestående av en kort stång med en l. flera från denna utgående kedjor, varvid metallkulor (med skarpa spetsar) voro fästa. SvUppslB (1935).
c) (förr) om ett tortyrredskap använt att knipa med. Schroderus Albert. 3—4: 158 (1638).
d) [jfr motsv. anv. i lat. o. gr.] (om förh. under den klassiska forntiden) om ett slags kastmaskin för utslungande av pilar l. stenar; jfr BALLIST, KATAPULT 1, ONAGER 3. Richardson Krigsv. 1: 382 (1738). 3NF (1932).
Ssgr (i allm. till 1): A: SKORPION-ART. zool. Rendahl Brehm 21: 259 (1931).
-ARTAD, p. adj. som liknar en skorpion(s). Gumælius Passow 2: 442 (1841).
-ASKA. (skorpions- 1578) (förr) ss. läkemedel använd aska av brända skorpioner. BOlavi 76 a (1578).
-BETT. (skorpion- 1760 osv. skorpions- 1784) (numera bl. tillf.) = -styng. SvMerc. 6: 227 (1760). Dalin (1854).
-DROPPAR, pl. [jfr -olja 1] farm. läkemedel framställt gm maceration av hjorthornssalt o. benolja (hjorthornsolja) med vatten, hjorthornssprit. Lindgren Läkem. (1891).
-FISK. (skorpion- 19351948. skorpions- 17491754) [jfr ä. t. scorpfisch, eng. scorpion fish] (numera mindre br.) fisk tillhörande familjen Scorpænidæ, särsk. släktet Scorpæna Art.; skorpenfisk, drakhuvud, drakhuvudfisk; i pl. äv. ss. namn på familjen Scorpænidæ. Lind (1749; under scorp-fisch). Linné MusReg. 68 (1754). 2SvUppslB 7: 791 (1948).
(3) -FLINT. [efter nylat. frons scorpii] (†) om övre delen av stjärnbilden Skorpionens huvud. Hiorter Alm. 1734, s. 29.
-FLUGA. [jfr t. skorpionfliege, eng. scorpion-fly] entomol. = -slända. 2Brehm 4: 145 (1888).
-GADD. om skorpions gifttagg. Nyström BiblOrdb. 380 (1868).
-GIFT. (skorpion- 1807 osv. skorpions- 19001913) [jfr t. skorpiongift] gift från skorpions giftkörtlar. Gravander Buffon 4: 152 (1807).
(jfr 4 a) -GISSEL. (skorpion- 1893 osv. skorpions- 1900) [jfr eng. scorpion lash, scorpion whip] = skorpion 4 a; jfr -törne. Har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel. 1Kon. 12: 11 (öv. 1893). Friheten (som man trodde sig ha vunnit gm den franska revolutionen) blev tvång, och de forna förtryckarnas ris blev till skorpiongissel i de nya befriarnas händer. Lidman FörgängTräl. 73 (1928).
-GRÄS. [jfr t. skorpiongras, eng. scorpion grass] (†) = -ört 1. Franckenius Spec. E 3 a (1638). Serenius Iiii 3 a (1757).
-JAKT. jakt (se jakt, sbst.1 3) efter skorpioner. Sparre HetKust. 49 (1934).
-LIK, adj. Gumælius Passow 2: 442 (1841). Skorpionlika pedipalper, Uropygi. Brehm DjurV 3: 209 (1938).
-OLJA. (skorpion- 1578 osv. skorpione- 1581. skorpions- 15721741) [jfr t. skorpionöl, eng. scorpion-oil]
1) farm. läkemedel framställt av skorpioner gm maceration l. gm digestion med oliv- l. mandelolja; äv. (o. under senare tid endast) om hjorthornsolja (varmed den egentliga skorpionoljan ersatts). Man smör båda twinningarna och pulsådren på hender och fötter med Scorpions olio. Lemnius Pest. 21 (1572; uppl. 1917; ss. medel mot pest). Krook Handköpsben. 133 (1951; om hjorthornsolja).
2) (†) bildl., om ngt som är skadligt för ngn. (Mödrar) spijsa sina Döttrar medh Skorpions Olja (när de låta dem läsa profan litteratur om kärlek o. d.). Schroderus Albert. 1: 97 (1638).
-PULVER. (förr) pulver framställt av (torkade) skorpioner, använt ss. läkemedel. BOlavi 177 b (1578).
-SERUM. [jfr t. skorpionenserum] med. serum mot förgiftning förorsakad av skorpionstyng. Rendahl Brehm 21: 258 (1931).
-SLAG. (skorpions- 1776) jfr -art. Fréville Söderh. 1: 283 (1776).
-SLÄKTE. zool. släkte av ordningen Scorpionidea; i sg. best. förr äv. ss. benämning på ordningen S. Lung-spindlar. .. Desza, som innefatta de egentliga spindlarna och skorpionslägtet, hafwa (osv.). Hartman Naturk. 263 (1836).
-SLÄNDA. [hos hannen är bakkroppens spets försedd med en tångliknande bildning som erinrar om skorpionens gifttagg] entomol. kloslända av släktet Panorpa Lin.; jfr -fluga. Scheutz NatH 182 (1843).
(3) -SNYTE. [efter nylat. rostrum scorpii] (†) om främre delen (”nosen”) av stjärnbilden Skorpionens huvud. Hiorter Alm. 1734, s. 31.
(jfr 1 c) -SPINDEL. [jfr t. skorpionspinne, eng. scorpion-spider] (numera bl. i a o. b) zool. ss. benämning på vissa mer l. mindre skorpionlika djur, särsk. spindeldjur. Hvad grymma Klor har icke Kräftan, Scorpionen, Vatn Scorpionen och Scorpionspinnelen! Linné PVetA 1739, s. 16 (om bokskorpion). Björkman (1889; om spindel av släktet Phalangium Lin.). särsk.
a) (fullt br.) spindeldjur tillhörande ordningen Solifugæ; i pl. äv. ss. namn på ordningen. Scheutz NatH 196 (1843). DjurVärld 4: 81 (1963).
b) (numera mindre br.) gisselskorpion av underordningen Uropygi, trådskorpion; i pl. äv. ss. namn på underordningen. 4Brehm 14: 553 (1931). 2SvUppslB (1953).
-STING, se -styng.
-STJÄRT.
1) (numera bl. tillf.) = -svans 1. Gumælius Passow 2: 442 (1841).
2) [jfr eng. scorpion's tail] (†) = -ört 2. Gumælius Passow 2: 442 (1841). Melin 2: 822 (1853).
-STYNG l. -STING, förr äv. -STYGN. (skorpion- 1790 osv. skorpions- 16281939) [fsv. skorpionstynger; jfr t. skorpionstich, eng. scorpion-sting] stick av skorpionens gifttagg. Månsson Ört. 165 (1628). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om ngt ondskefullt l. lömskt l. förrädiskt. Jag kan också vara qvick. Fast min qvickhet är scorpionstyng. Rutström Schiller Röfvarb. 5 (1799).
-SVANS.
1) (numera bl. tillf.) om en skorpions svansliknande bakkropp. Lindblom 2946 (1790).
2) (†) = -ört 2. (Lat.) Scorpiurus .. (sv.) scorpionswans, en wäxt. Cavallin 2: 683 (1871).
-TAGG. (numera bl. tillf.) om (tagg liknande) en skorpions gifttagg. Palmblad LbGeogr. 83 (1835; om sporre på näbbdjurshannes bakfot).
(jfr 4 a) -TÖRNE. (†) = -gissel. 1Kon. 12: 11 (öv. 1788). 2Krön. 10: 11 (öv. 1790).
-ÖRT. (skorpion- 1659 (: Watn Skorpion ört), 17341852. skorpione- 1685. skorpions- 16941893) [jfr t. skorpionskraut, eng. scorpion wort; anledningen till benämningen i de olika fallen är att vissa växtdelar (de unga, inrullade blomställningarna, de svängda frukterna) hos resp. växter ansetts likna den yttre delen av skorpionens svansliknande bakkropp] (†)
1) växten förgätmigej (se d. o. 1); jfr -gräs. Rudbeck HortBot. 38 (1685). Serenius Ccc 2 a (1734). jfr vatten-skorpionört.
2) ss. benämning på flera, i vilt tillstånd i Sydeuropa förekommande (av klassiska grekiska o. latinska författare omnämnda, ofta osäkert identifierade) växter av släktena Scorpiurus Lin., Coronilla Lin. o. Heliotropium Lin. (heliotrop, i Sv. odlad ss. prydnadsväxt); jfr -stjärt 2, -svans 2. (Lat.) Scorpiuron och Scorpiurus .. (sv.) Skorpion-ört: så kallad af dess likhet med en Skorpionswants .. Plin(ius). Lindblom 2946 (1790). Weste FörslSAOB (c. 1815; om Scorpiurus sulcata Lin.). Lindfors (1824; om Coronilla scorpioides Koch). Svensson Kulturv. 467 (1893; om heliotrop).
B (†): SKORPIONE-OLJA, -ÖRT, se A.
C (numera bl. tillf.): SKORPIONS-ASKA, -BETT, -FISK, -GIFT, -GISSEL, -OLJA, -SLAG, -STYNG, -ÖRT, se A.
Avledn.: SKORPIONISK, adj. (-esk 1652. -isk 16221784) [jfr eng. scorpionic] (†)
1) till 1; eg.: skorpionartad, skorpionlik o. d.; anträffat bl. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om person: ondskefull, lömsk, förrädisk o. d. Alltså giör dett migh så mycket werre, att hennes skamlöse och skorpioneska modh skall så uthbrista. VDAkt. 1652, nr 58. Thorild (SVS) 1: 110 (1784; om J. H. Kellgren).
2) till 3: som är född i Skorpionens tecken o. får sin prägel o. karaktär därav. The Scorpioniske, Martialiske och Veneriske Turcker. Forsius Progn. 1622, s. B 1 b.
Spoiler title
Spoiler content