publicerad: 2021  
biff biffen biffar
biff·en
substantiv
● (del av) mat­rätt som består av en stekt skiva finare nöt­kött från bakre rygg­parti el. innan­lår; äv. om mot­svarande kött
JFR biffstek
biffko; biffkött; lövbiff
biff (med något)
en mör biff; en blodig biff; en seg biff; biff med lök
○ äv. om mot­svarande stycke från vissa andra djur
hästbiff; älgbiff
○ äv. om liknande mat­rätter av kött­färs m.m. el. av vegetabiliskt material
grönsaksbiff; jägarbiff; pannbiff; sojabiff
hackad biff
biff à la Lindström pann­biff med finhackad lök, röd­betor och kapris
biff Stroganoff en mat­rätt med strimlat kött bräserat i bl.a. grädde, tomatpuré och lök
klara biffen var­dagligtlyckashemtjänst­personalen klarade biffen trots under­bemanningen
saken är biff se sak
belagt sedan 1822; av engelska beef, fornfranska buef 'nöt­kött'; av lat. bov´em, böjnings­form av bo´s 'oxe'