publicerad: 2015
knipa
1knipa
substantiv
~n knipor 1 besvärlig situation: hamna i knipa2 en fågel
Singular | |
---|---|
en knipa | obestämd form |
en knipas | obestämd form genitiv |
knipan | bestämd form |
knipans | bestämd form genitiv |
Plural | |
knipor | obestämd form |
knipors | obestämd form genitiv |
kniporna | bestämd form |
knipornas | bestämd form genitiv |
2knipa
verb
knep, knipit, knipen knipet knipna, pres. kniper • nypa, klämma; om det kniper om det gäller
Finita former | |
---|---|
kniper | presens aktiv |
knips (knipes) | presens passiv |
knep | preteritum aktiv |
kneps | preteritum passiv |
knip | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att knipa | infinitiv aktiv |
att knipas | infinitiv passiv |
har/hade knipit | supinum aktiv |
har/hade knipits | supinum passiv |
Presens particip | |
knipande | |
Perfekt particip | |
en knipen + substantiv | |
ett knipet + substantiv | |
den/det/de knipna + substantiv |