publicerad: 2015
brons
1brons
[brån´s el. bråŋ´s]
substantiv
~en ~er • en legering av koppar och tenn; bronsskulptur; bronsföremål – Nästan alla sammansättn. med brons- hör till 1brons.
Singular | |
---|---|
en brons | obestämd form |
en brons | obestämd form genitiv |
bronsen | bestämd form |
bronsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bronser | obestämd form |
bronsers | obestämd form genitiv |
bronserna | bestämd form |
bronsernas | bestämd form genitiv |
2brons
[brån´s el. bråŋ´s]
substantiv
~et; pl. ~ • bronsmedalj
Singular | |
---|---|
ett brons | obestämd form |
ett brons | obestämd form genitiv |
bronset | bestämd form |
bronsets | bestämd form genitiv |
Plural | |
brons | obestämd form |
brons | obestämd form genitiv |
bronsen | bestämd form |
bronsens | bestämd form genitiv |