publicerad: 2015
tugga
1tugga
substantiv
~n tuggor • mängd mat som tuggas och sväljs på en gång
Singular | |
---|---|
en tugga | obestämd form |
en tuggas | obestämd form genitiv |
tuggan | bestämd form |
tuggans | bestämd form genitiv |
Plural | |
tuggor | obestämd form |
tuggors | obestämd form genitiv |
tuggorna | bestämd form |
tuggornas | bestämd form genitiv |
2tugga
verb
~de ~t • bearbeta mat med tänderna; bildl. tjata – Alla sammansättn. med tugg- hör till 2tugga.
Finita former | |
---|---|
tuggar | presens aktiv |
tuggas | presens passiv |
tuggade | preteritum aktiv |
tuggades | preteritum passiv |
tugga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tugga | infinitiv aktiv |
att tuggas | infinitiv passiv |
har/hade tuggat | supinum aktiv |
har/hade tuggats | supinum passiv |
Presens particip | |
tuggande | |
Perfekt particip | |
en tuggad + substantiv | |
ett tuggat + substantiv | |
den/det/de tuggade + substantiv |