publicerad: 2015
tumme
tumme
substantiv
~n tummar • handens innersta finger; ha tumme med ngn ha goda relationer med ngn; hålla tummarna för ngn av hjärtat önska framgång för ngn; ha tummen mitt i handen vara opraktisk – I sammansättn. tum-.
Singular | |
---|---|
en tumme | obestämd form |
en tummes | obestämd form genitiv |
tummen | bestämd form |
tummens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tummar | obestämd form |
tummars | obestämd form genitiv |
tummarna | bestämd form |
tummarnas | bestämd form genitiv |