publicerad: 2015
turkos
1turk·os
[‑å´s el. ‑o´s]
substantiv
~en ~er 1 en blågrön ädelsten2 knappast pl.; turkos färg
Singular | |
---|---|
en turkos | obestämd form |
en turkos | obestämd form genitiv |
turkosen | bestämd form |
turkosens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turkoser | obestämd form |
turkosers | obestämd form genitiv |
turkoserna | bestämd form |
turkosernas | bestämd form genitiv |