publicerad: 2015
tärning
tärn·ing
substantiv
~en ~ar • kub med tal från 1 till 6 el. motsvarande antal prickar på sidorna anv. vid spel; tärningen är kastad det finns ingen återvändo
| Singular | |
|---|---|
| en tärning | obestämd form |
| en tärnings | obestämd form genitiv |
| tärningen | bestämd form |
| tärningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tärningar | obestämd form |
| tärningars | obestämd form genitiv |
| tärningarna | bestämd form |
| tärningarnas | bestämd form genitiv |


