publicerad: 2015
törne
törne
substantiv
~t ~n • taggar, t.ex. på rosor – I sammansättn. törn-, törne-; alla sådana sammansättn. hör till törne.
Singular | |
---|---|
ett törne | obestämd form |
ett törnes | obestämd form genitiv |
törnet | bestämd form |
törnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
törnen | obestämd form |
törnens | obestämd form genitiv |
törnena | bestämd form |
törnenas | bestämd form genitiv |