publicerad: 2015
uggla
1uggla
substantiv
~n ugglor • en fågel; (ana) ugglor i mossen något misstänkt i görningen
Singular | |
---|---|
en uggla | obestämd form |
en ugglas | obestämd form genitiv |
ugglan | bestämd form |
ugglans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ugglor | obestämd form |
ugglors | obestämd form genitiv |
ugglorna | bestämd form |
ugglornas | bestämd form genitiv |
2uggla
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ sitta och uggla sitta uppe sent; sitta ensam och tyst
Finita former | |
---|---|
ugglar | presens aktiv |
ugglade | preteritum aktiv |
uggla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uggla | infinitiv aktiv |
har/hade ugglat | supinum aktiv |
Presens particip | |
ugglande |