publicerad: 2015
upphäva
upp|häva
verb
‑hävde el. åld. ‑hov, ‑hävt 1 i pret. endast upphävde; annullera: upphäva ett beslut2 upphäva el. häva upp sin röst börja tala högt
Finita former | |
---|---|
upphäver | presens aktiv |
upphävs (upphäves) | presens passiv |
upphävde (upphov) | preteritum aktiv |
upphävdes (upphovs) | preteritum passiv |
upphäv | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att upphäva | infinitiv aktiv |
att upphävas | infinitiv passiv |
har/hade upphävt | supinum aktiv |
har/hade upphävts | supinum passiv |
Presens particip | |
upphävande | |
Perfekt particip | |
en upphävd + substantiv | |
ett upphävt + substantiv | |
den/det/de upphävda + substantiv |