publicerad: 2015
uppror
upp|ror
substantiv
~et; pl. ~ • folkligt angrepp mot makthavare ofta i ett land, revolution: göra uppror
Singular | |
---|---|
ett uppror | obestämd form |
ett upprors | obestämd form genitiv |
upproret | bestämd form |
upprorets | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppror | obestämd form |
upprors | obestämd form genitiv |
upproren | bestämd form |
upprorens | bestämd form genitiv |