publicerad: 2015
upptända
upp|tända
verb
‑tände, ‑tänt, ‑tänd n. ‑tänt, pres. ‑tänder • särsk. bildl.: upptända el. tända upp ngns åtrå
Finita former | |
---|---|
upptänder | presens aktiv |
upptänds (upptändes) | presens passiv |
upptände | preteritum aktiv |
upptändes | preteritum passiv |
upptänd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att upptända | infinitiv aktiv |
att upptändas | infinitiv passiv |
har/hade upptänt | supinum aktiv |
har/hade upptänts | supinum passiv |
Presens particip | |
upptändande | |
Perfekt particip | |
en upptänd + substantiv | |
ett upptänt + substantiv | |
den/det/de upptända + substantiv | |
den upptände + maskulint substantiv |