publicerad: 2015
urkund
ur|kund
substantiv
~en ~er • skriftlig handling som utgör källa el. bevis
Singular | |
---|---|
en urkund | obestämd form |
en urkunds | obestämd form genitiv |
urkunden | bestämd form |
urkundens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urkunder | obestämd form |
urkunders | obestämd form genitiv |
urkunderna | bestämd form |
urkundernas | bestämd form genitiv |