SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utrotning
ut|­rot·­ning substantiv ~en ~ar utrota
Singular
en utrotningobestämd form
en utrotningsobestämd form genitiv
utrotningenbestämd form
utrotningensbestämd form genitiv
Plural
utrotningarobestämd form
utrotningarsobestämd form genitiv
utrotningarnabestämd form
utrotningarnasbestämd form genitiv