publicerad: 2015
buckla
1buckla
substantiv
~n bucklor 1 oönskad inbuktning t.ex. i bilplåt2 ⟨vard.⟩ pokal
Singular | |
---|---|
en buckla | obestämd form |
en bucklas | obestämd form genitiv |
bucklan | bestämd form |
bucklans | bestämd form genitiv |
Plural | |
bucklor | obestämd form |
bucklors | obestämd form genitiv |
bucklorna | bestämd form |
bucklornas | bestämd form genitiv |
2buckla
verb
~de ~t • göra en buckla i: buckla (till) bilen
Finita former | |
---|---|
bucklar | presens aktiv |
bucklas | presens passiv |
bucklade | preteritum aktiv |
bucklades | preteritum passiv |
buckla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att buckla | infinitiv aktiv |
att bucklas | infinitiv passiv |
har/hade bucklat | supinum aktiv |
har/hade bucklats | supinum passiv |
Presens particip | |
bucklande | |
Perfekt particip | |
en bucklad + substantiv | |
ett bucklat + substantiv | |
den/det/de bucklade + substantiv |
buckla sig
• bli buckligOrdform(er) buckla sig