publicerad: 2015
verkning
verk·ning
substantiv
~en ~ar • mest i pl.; särsk. till verka 2
Singular | |
---|---|
en verkning | obestämd form |
en verknings | obestämd form genitiv |
verkningen | bestämd form |
verkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
verkningar | obestämd form |
verkningars | obestämd form genitiv |
verkningarna | bestämd form |
verkningarnas | bestämd form genitiv |