publicerad: 2015
vindruta
vind|ruta
substantiv
~n ‑rutor • främre ruta i bil e.d.
Singular | |
---|---|
en vindruta | obestämd form |
en vindrutas | obestämd form genitiv |
vindrutan | bestämd form |
vindrutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
vindrutor | obestämd form |
vindrutors | obestämd form genitiv |
vindrutorna | bestämd form |
vindrutornas | bestämd form genitiv |