publicerad: 2015
äng
äng
substantiv
~en ~ar • åker och äng – I sammansättn. ängs-.
| Singular | |
|---|---|
| en äng | obestämd form |
| en ängs | obestämd form genitiv |
| ängen | bestämd form |
| ängens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ängar | obestämd form |
| ängars | obestämd form genitiv |
| ängarna | bestämd form |
| ängarnas | bestämd form genitiv |


