publicerad: 2015
äng
äng
substantiv
~en ~ar • åker och äng – I sammansättn. ängs-.
Singular | |
---|---|
en äng | obestämd form |
en ängs | obestämd form genitiv |
ängen | bestämd form |
ängens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ängar | obestämd form |
ängars | obestämd form genitiv |
ängarna | bestämd form |
ängarnas | bestämd form genitiv |