publicerad: 2015
ärt
1ärt
~en; pl. ~er el. ~or el. 1ärta
~n ärtor • en grönsak; ärter och fläsk en maträtt – Nästan alla sammansättn. med ärt- hör till 1ärt.
Singular | |
---|---|
en ärt (en ärta) | obestämd form |
en ärts (en ärtas) | obestämd form genitiv |
ärten (ärtan) | bestämd form |
ärtens (ärtans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ärter (ärtor) | obestämd form |
ärters (ärtors) | obestämd form genitiv |
ärterna (ärtorna) | bestämd form |
ärternas (ärtornas) | bestämd form genitiv |
2ärt
substantiv
~en ~er • en växt som ger ärtor
Singular | |
---|---|
en ärt | obestämd form |
en ärts | obestämd form genitiv |
ärten | bestämd form |
ärtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ärter | obestämd form |
ärters | obestämd form genitiv |
ärterna | bestämd form |
ärternas | bestämd form genitiv |