SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ess
1ess el. äss substantiv ~et; pl. ~ det högsta kortet i en färg; bildl. skicklig person: ​spader ess; ​lagets ess
Singular
ett ess (ett äss)obestämd form
ett ess (ett äss)obestämd form genitiv
esset (ässet)bestämd form
essets (ässets)bestämd form genitiv
Plural
ess (äss)obestämd form
ess (äss)obestämd form genitiv
essen (ässen)bestämd form
essens (ässens)bestämd form genitiv
2ess substantiv ~et; pl. ~ tonen e sänkt med ett halvt ton­steg
Singular
ett essobestämd form
ett essobestämd form genitiv
essetbestämd form
essetsbestämd form genitiv
Plural
essobestämd form
essobestämd form genitiv
essenbestämd form
essensbestämd form genitiv