publicerad: 2015
ess
1ess
el. äss
substantiv
~et; pl. ~ • det högsta kortet i en färg; bildl. skicklig person: spader ess; lagets ess
Singular | |
---|---|
ett ess (ett äss) | obestämd form |
ett ess (ett äss) | obestämd form genitiv |
esset (ässet) | bestämd form |
essets (ässets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ess (äss) | obestämd form |
ess (äss) | obestämd form genitiv |
essen (ässen) | bestämd form |
essens (ässens) | bestämd form genitiv |
2ess
substantiv
~et; pl. ~ • tonen e sänkt med ett halvt tonsteg
Singular | |
---|---|
ett ess | obestämd form |
ett ess | obestämd form genitiv |
esset | bestämd form |
essets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ess | obestämd form |
ess | obestämd form genitiv |
essen | bestämd form |
essens | bestämd form genitiv |