publicerad: 2015
flaga
1flaga
substantiv
~n flagor • flisa, fjäll; flinga
Singular | |
---|---|
en flaga | obestämd form |
en flagas | obestämd form genitiv |
flagan | bestämd form |
flagans | bestämd form genitiv |
Plural | |
flagor | obestämd form |
flagors | obestämd form genitiv |
flagorna | bestämd form |
flagornas | bestämd form genitiv |
2flaga
verb
~de ~t • lossna i flagor: färgen flagar
Finita former | |
---|---|
flagar | presens aktiv |
flagas | presens passiv |
flagade | preteritum aktiv |
flagades | preteritum passiv |
flaga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flaga | infinitiv aktiv |
att flagas | infinitiv passiv |
har/hade flagat | supinum aktiv |
har/hade flagats | supinum passiv |
Presens particip | |
flagande | |
Perfekt particip | |
en flagad + substantiv | |
ett flagat + substantiv | |
den/det/de flagade + substantiv |