publicerad: 2015
fluktuation
fluktu·at·ion
substantiv
~en ~er • till fluktuera
Singular | |
---|---|
en fluktuation | obestämd form |
en fluktuations | obestämd form genitiv |
fluktuationen | bestämd form |
fluktuationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fluktuationer | obestämd form |
fluktuationers | obestämd form genitiv |
fluktuationerna | bestämd form |
fluktuationernas | bestämd form genitiv |