publicerad: 2015
förbryta
för·bryta
verb
förbröt, förbrutit, pres. förbryter • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förbryter | presens aktiv |
förbröt | preteritum aktiv |
förbryt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förbryta | infinitiv aktiv |
har/hade förbrutit | supinum aktiv |
Presens particip | |
förbrytande |
förbryta sig
• begå brottOrdform(er) förbryta sig