publicerad: 2015
förfölja
för·följa
verb
förföljde förföljt • följa efter ngn; vanl. i syfte att skada
| Finita former | |
|---|---|
| förföljer | presens aktiv |
| förföljs (förföljes) | presens passiv |
| förföljde | preteritum aktiv |
| förföljdes | preteritum passiv |
| förfölj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förfölja | infinitiv aktiv |
| att förföljas | infinitiv passiv |
| har/hade förföljt | supinum aktiv |
| har/hade förföljts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förföljande | |
| Perfekt particip | |
| en förföljd + substantiv | |
| ett förföljt + substantiv | |
| den/det/de förföljda + substantiv | |
| den förföljde + maskulint substantiv | |


