publicerad: 2015
förhandla
för·handla
verb
~de ~t • underhandla, överlägga: förhandla om ngt med ngn
Finita former | |
---|---|
förhandlar | presens aktiv |
förhandlas | presens passiv |
förhandlade | preteritum aktiv |
förhandlades | preteritum passiv |
förhandla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förhandla | infinitiv aktiv |
att förhandlas | infinitiv passiv |
har/hade förhandlat | supinum aktiv |
har/hade förhandlats | supinum passiv |
Presens particip | |
förhandlande | |
Perfekt particip | |
en förhandlad + substantiv | |
ett förhandlat + substantiv | |
den/det/de förhandlade + substantiv |
förhandla fram
• förhandla fram el. framförhandla en kompromiss
Infinita formeratt förhandla framinfinitiv aktivPresens participframförhandlandePerfekt participen framförhandlad + substantivett framförhandlat + substantivden/det/de framförhandlade + substantiv
förhandla om
• förhandla på nytt om ngt: förhandla om el. omförhandla ett avtal
Infinita formeratt förhandla ominfinitiv aktivPresens participomförhandlandePerfekt participen omförhandlad + substantivett omförhandlat + substantivden/det/de omförhandlade + substantiv