publicerad: 2015
förkasta
för·kasta
verb
~de ~t • avslå, avvisa: förkasta ett anbud
| Finita former | |
|---|---|
| förkastar | presens aktiv |
| förkastas | presens passiv |
| förkastade | preteritum aktiv |
| förkastades | preteritum passiv |
| förkasta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förkasta | infinitiv aktiv |
| att förkastas | infinitiv passiv |
| har/hade förkastat | supinum aktiv |
| har/hade förkastats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förkastande | |
| Perfekt particip | |
| en förkastad + substantiv | |
| ett förkastat + substantiv | |
| den/det/de förkastade + substantiv | |


