publicerad: 2015
förlama
för·lama
verb
~de ~t • göra lam; bildl. beröva handlingsförmågan: armen var förlamad; en förlamande osäkerhet
Finita former | |
---|---|
förlamar | presens aktiv |
förlamas | presens passiv |
förlamade | preteritum aktiv |
förlamades | preteritum passiv |
förlama | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förlama | infinitiv aktiv |
att förlamas | infinitiv passiv |
har/hade förlamat | supinum aktiv |
har/hade förlamats | supinum passiv |
Presens particip | |
förlamande | |
Perfekt particip | |
en förlamad + substantiv | |
ett förlamat + substantiv | |
den/det/de förlamade + substantiv |