publicerad: 2015
förleda
för·leda
verb
förledde, förlett, förledd n. förlett, pres. förleder • locka till felaktigt handlande
Finita former | |
---|---|
förleder | presens aktiv |
förleds (förledes) | presens passiv |
förledde | preteritum aktiv |
förleddes | preteritum passiv |
förled | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förleda | infinitiv aktiv |
att förledas | infinitiv passiv |
har/hade förlett | supinum aktiv |
har/hade förletts | supinum passiv |
Presens particip | |
förledande | |
Perfekt particip | |
en förledd + substantiv | |
ett förlett + substantiv | |
den/det/de förledda + substantiv | |
den förledde + maskulint substantiv |