publicerad: 2015
förlovning
för·lov·ning
substantiv
~en ~ar • till förlova sig
Singular | |
---|---|
en förlovning | obestämd form |
en förlovnings | obestämd form genitiv |
förlovningen | bestämd form |
förlovningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förlovningar | obestämd form |
förlovningars | obestämd form genitiv |
förlovningarna | bestämd form |
förlovningarnas | bestämd form genitiv |