publicerad: 2015
grädda
1grädda
verb
~de ~t • bereda i ugn el. stekpanna: grädda bröd; grädda pannkakor
Finita former | |
---|---|
gräddar | presens aktiv |
gräddas | presens passiv |
gräddade | preteritum aktiv |
gräddades | preteritum passiv |
grädda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att grädda | infinitiv aktiv |
att gräddas | infinitiv passiv |
har/hade gräddat | supinum aktiv |
har/hade gräddats | supinum passiv |
Presens particip | |
gräddande | |
Perfekt particip | |
en gräddad + substantiv | |
ett gräddat + substantiv | |
den/det/de gräddade + substantiv |
grädda sig
• ⟨prov.⟩ avsätta grädde el. ishinna på ytanOrdform(er) grädda sig
2grädda
substantiv
~n • översta skikt; elit: samhällets grädda – I sammansättn. grädd-.
Singular | |
---|---|
en grädda | obestämd form |
en gräddas | obestämd form genitiv |
gräddan | bestämd form |
gräddans | bestämd form genitiv |